FOTBOLL, HOPP & POLITIK
Det är sommar. Det är sol (eller åtminstone i vissa delar av världen). Det är avslutningar. Och det är fotbolls-VM. Ett VM som kommer gå till historien på många sätt. Dels hoppas jag som fotbollsälskare på en sprakande fotbollsfest men jag hoppas också på något mycket större. Hopp och politik.
För det är vad detta mästerskap på många sätt symboliserar.
Det första VM:et i Afrika någonsin. VM har spelats i 80 år, aldrig har ett afrikanskt land stått som värdnation. Men så har heller inget annat land haft Nelson Mandela. Denna otrolige man som gjort så mycket för så många. Som blev Sydafrikas första svarta president 1994 och som blev ansiktet utåt för kampen mot apartheidregimen, både inom och utanför Sydafrika.
Detta mästerskap är något av det största som hänt Sydafrika och det var med både sorg och glädje man igår invigde den första matchen. Sorg över att Mandela inte kunde vara på plats Soccer City Stadium. Sorg över den tragedi som drabbat mannen man tackar för att ha fixat detta mästerskap till sitt land. Men också glädje, en enorm glädje över att äntligen få förenas som EN nation. Svarta och vita tillsammans. Fotboll, hopp och politik.
Låt oss hoppas att detta är början på en förändring, en förändring som redan började med en viss Nelson Mandela men som fortfarande håller på och som förhoppningsvis kan förena en nation som kommit så långt på vägen, men ändå inte och som har en lång väg kvar att gå men inget är omöjligt. Det har Mandela visat. Det visade Tshabalala igår när han frälste en hel nation och en hel fotbollsvärld med sitt drömmål som fick Afrika att dansa och le av glädje!
"Det här är en av de största händelserna i Afrikas historia"
- Nelson Mandela
//Hanna Lindquist
DET ÄR NOG NU!
Det är en sorgens dag på många sätt. Igår attackerades de fartyg som ingår i den fredliga aktionen Ship To Gaza. Deras uppdrag var att bryta Israels blockad mot Gaza, med sig hade de 10 000 ton förnödenheter, flera kända politiker, författare m.m men framförallt SOLIDARITET. Uppgifter säger att 19 liv och över 50 skadade är priset solidariteten fått betala efter Israels hänslynslösa attack på internationellt vatten. Att kalla in specialutbildade kommandosoldater i nattens mörker utrustade med k-pistar för att borda en humanitär konvoj är inte min idé om självförsvar. Det är inte vad en demokrati gör. Det är inte vad en rättsstat gör. Det är vad en diktatur gör. Ett land där folkrätten ständigt bryts mot och de mänskliga rättigheterna inte respekteras.
Världssamfundet har nu gått ut och fördömt attacken och det är en stor lättnad. Det får dock inte stanna där, nu måste handling ske och konsekvenser måste ges för detta brutala övervåld av den israeliska regeringen. Att Kina och Ryssland tillhör två av de länder som kräver att blockaden mot Gaza hävs är mkt positivt. Det krävs alla kraftansträngningar som kan fås för att nå en fredlig lösning på detta.
Men först måste Israels handlande straffas, omvärlden måste visa en gång för alla att detta inte är okej. Efter Israels massiva anfallskrig mot Gaza 2009 var världen upprörd men inget mer hände. Gaza fortsatte att occuperas och de civila fortsatte att lida. Nu är det nog. Jag tror generellt inte att sanktioner hjälper för de som drabbas är ofta de oskyldiga. Men i Israels fall måste något drastiskt göras och för mig så tycker jag att det är rimligt med politiska sanktioner. Precis som det SSU kräver ska ske mot regimen i Iran. Genom politiska sanktioner drabbas inte folket lika hårt istället får de ansvariga ta smällen.
Samtidigt som det är en sorgens dag så är det också en dag för hopp och framtidstro. Hopp för solidaritet, demokrati och frihet. Hopp för att få slut på förtrycket, hatet och lidandet. Alla de människor som medverkat i Ship To Gaza är hjältar på sitt sätt. De har visat att de inte ger upp i sin kamp för de oskyldiga som drabbas allra värst. Att de inte ger upp i kampen för frihet. Kampen för en rättvis värld. En värld som kanske känns långt borta men som bara kan nås genom att aldrig ge upp och aldrig sluta kämpa för en fri och rättvis värld där solidaritet, hopp och framtidstro är grundstenarna i vårt samhälle.
Vi kommer att fortsätta kämpa!
// Hanna Lindquist
