FOLKHEMMET STÅR I BRAND!
Jag kan ärligt säga att jag fick gåshud! Det var kort, koncist, kraftfullt och otroligt bra framfört med metaforer, pallareller m.m. Avslutningen på talet är magnifikt och metaforen med folkhemmet som står i brand är klockren!
Lyssna på Johans tal HÄR :) Eller läs hela talet:
Kamrater! Mötesdeltagare!
Det känns stort att stå här idag tillsammans med er i vackra Göteborg och fira den här dagen, arbetarrörelsens högtidsdag. Tillsammans står vi upp för de tidlösa värderingarna frihet, jämlikhet och solidaritet som bärande samhällsidé som går ut på att ge människor möjligheter.
Jag hade förmånen att födas i ett land där statsministern hette Olof Palme och där man vågade försvara demokrati och mänskliga rättigheter också utanför vårt lands gränser. Jag fick växa upp i ett land där politiken som fördes syftade till gemenskap och social sammanhållning istället för segregation och splittring. Det var ett land där arbetarens son gick i samma skola som direktörens. Ett land där vård gavs på lika villkor efter behov och där samhället ställde upp om man blev sjuk eller om något gick snett för en. Ett land där alla fick plats, ett möjligheternas land där man tydligt kände optimism och framtidstro.
Drömmen om att vårt land också fortsättningsvis ska vara ett möjligheternas land med ännu fler möjligheter, är fortfarande aktuell. Men i snart fyra år har vi haft en borgerlig regering som vill något annat, som vill ha ett samhälle där det finns färre möjligheter genom att klyftorna tillåts växa och nu är större än någonsin. Vi riskerar att få ett tvåtredjedelssamhälle där en stor grupp människor ställs utanför samhällsgemenskapen och där samhällets signal blir att man inte är önskvärd.
Den regering som vi har tycker att det är OK att slå sönder våra gemensamma trygghetssystem, och göra skattesänkningar där 80% av skattesänkningarna går till de 20% som redan tjänar mest. Är det det som man prioriterar uteblir viktiga satsningar på jobb, företagande och utbildning. För politik handlar om att prioritera. Ett konkret lokalt exempel på den prioriteringen är moderatstyrda Mölndal som i år inte erbjuder ett enda kommunalt sommarjobb, medan socialdemokratiskt styrda Göteborg och Ale kommun ligger i topp i antal i att erbjuda kommunala sommarjobb. Politik gör skillnad.
Idag saknar många unga jobb och framtidstro. För många människor är inte Sverige längre det möjligheternas land som vi vill att det ska vara. När vi påpekar att arbetslösheten bland ungdomar är orimligt hög, brukar vi få till svar av regeringen att den höga ungdomsarbetslösheten endast beror på finanskrisen. Och visst spelar den roll, men den duger inte som enda förklaring. Finanskrisen är internationell och drabbar nämligen länder i vår omgivning också. Ändå har vi nästan högst ungdomsarbetslöshet av alla EU:s länder. Det är fullständigt oacceptabelt!
Vi måste ändra på det, vi måste, som Mikael Wiehe säger, ta det tillbaka. För att kunna göra det kommer vi att behöva jobba hårt i den valrörelse som nu väntar. Vi kommer att argumentera för våra idéer och vi kan tycka att vi har de bästa argumenten. Men vi måste också förmedla vår vision, vår ideologi ska övertyga ända ner i maggropen. För socialdemokrat är man inte bara i teorin, det är man i praktiken också. Det handlar om att vara en god kamrat, och det handlar om att kunna se sig själv i andra. Och då inser man ganska snabbt att vi alla är människor med samma grundläggande behov. Det är med den övertygelsen om alla människors lika värde i kombination med vår tidlösa ideologi socialdemokratin som vi går till val på. Det är motsatsen till vad Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs politik leder till.
Och det blev så tydligt när Anders Borg häromveckan skulle presentera regeringens vårbudget inför en massa journalister. Då gick plötsligt brandlarmet igång, och det ringde om och om igen. För mig var det en symbolisk signal om att folkhemmet med regeringens politik nu står i brand, det folkhem som vi i decennier har byggt upp genom facklig-politisk samverkan.
Nu är det nog. I september släcker vi elden, reparerar skadorna och bygger ut. Och för min del gör det ingenting om brandklockan som en varningssignal fortsätter att ringa ända fram till valdagen när vi får en ny politik, en ny regering och en ny statsminister som heter Mona Sahlin!
För ett möjligheternas Göteborg i ett möjligheternas land – Ring ut det gamla, ring in det nya! Upp till kamp!
