ssuhisingen

Ni vet känslan av att bevittna en stor krasch och veta att det enda man kan göra är att titta på? Ungefär så känns det att bevittna Greklands eknomiska kapitulation nu när man står på ruinens brant och det räcker med ett enda litet felsteg och fallet kan vara förödande. Det är med stor sorg jag ser ett land i spillror, ett land utan framtidstro, ett land där folket känner sig lurade och där de är de allra största förlorarna. Precis som det brukar vara. Grekland har länge levt över sina tillgångar och redovisingarna till EU har det fuskats med och sannslösa förmåner har getts ut till folket på lånade pengar utan tanke på konsekvenser.

Tiden har sprungit ikapp landets regering och man är tvungen att strama åt utgifterna rejält för att få det stödlån på 110 miljarder kronor från övriga EU. Statsskulden beräknas öka till 140% av BNP innan den kommer börja sjunka igen 2014. Människorna går nu ut i strejk och detta gynnar ingen. Varken befolkningen själva eller ekonomin i landet. Pengarna är slut. Det spelar ingen roll hur missnöjda grekerna är, det finns inga pengar att hämta. Levnadsstandarden måste sänkas rejält och det kommer att kännas. Det är lätt att ge förmåner åt människor men det är inte lika lätt att ta bort dem.

* Frysta löner i offentlig sektor till 2014
* Pensionerna sänks med 10 %
* 13:e & 14:e månadslönen skrotas
* Moms höjs från 21% till 23%
* Bränsle- och alkoholskatten höjs med 10 %

Men den stora faran gäller inte bara grekerna utan även Spanien, Portugal, Italien och Irland ligger nära samma obarmhärtiga öde. Skeptiker av euron har också fått ringar på vattnet och kanske är det en fråga man bör ställa, hade Grekland drabbats såhär hårt om de inte gått med i EMU?

Det är tydligt att Grekland blöder just nu och man måste ta sig samman och stoppa blodflödet innan man kan börja se framåt.
Det handlar inte bara om ett land, det handlar om hela Europa.

// Hanna Lindquist